Den var INTE så god som den såg ut... den var ganska smaklös och degen var alldeles för smulig. Det var lite av en besvikelse.... får se om jag gör om det en annan gång...

Japp, då har man lagat paj för första gången. Det var jobbigt och tog mycket längre tid än vad jag hade tänkt mig, men i slutändan så blev den iaf ganska fin. Har inte hunnit smaka på den men återkommer lite senare med det. Tills dess får ni titta på den bara =)

...utan resultat, det kan man kalla lördagens försök till kantarellplock *asg*.

Vi gav oss ut sent på eftermiddagen för att leta svamp. vi hade kollat upp på en karta var det skulle passa att ta sig utan bil. Det var en bit att gå och det blev några små pauser och en avstickare innan vi kom till skogen. Buster var överlycklig för att få springa fritt i skogen, han studsade som Tiger i Nalle Puh mellan, över och under alla stockar och stenar =).

Efter mycket om och men hade vi bara hittat några små "nyfödda kantarellbebisar" och en väldans massa flugsvamp. Då gav vi upp och begav oss hemåt. Sista 2 km fick jag nästan dra med mig Buster, då tyckte inte han att det var lika roligt längre stackarn.

Nästa gång vi ska leta svamp så blir det till att ta bil och bege sig långt bort från allt vad civilisation heter, så kanske man har en chans att hitta mer än bara flugsvamp =).

... kommer solning. När man svalkat sig kan man ju ligga iaf en liten stund i solen innan det är dags för skuggan igen.

...bli Buster när han duschats av i värmen. Då är det så skönt att rulla runt i gräset som en tok =)

...kan ibland bli lite för mycket för en svart hund som Buster. Därför tyckte Buster att han skulle ha en liten paus i skuggan under promenaden och satte sig därmed nästan i någons rabatt där det fanns lite, lite skugga, men tillräckligt för att en liten rottis skulle få plats =D

Nu har jag lagt upp bilder på Busters hemsida från när han var hos fotografen.

Det är bara att kolla här: http://buster.garpenborgsrustubus.se/

Precis som rubriken lyder, så kan man tro att Buster tänker så ibland. Det är speciellt vid vissa tillfällen då han ligger och tuggar på ett ben och man säger åt honom att det är dags att gå ut. För det mesta släpper han allt och springer till dörren, men ibland så följer även benet med...och det ska med till varje pris. Han tar benet i munnen och springer till dörren där han ställer sig med huvudet sänkt och vänt bort från mig samtidigt som svansen börjar vifta lite extra, som en slags avledelsemanöver så jag inte ska se att han har benet i munnen och att det faktiskt SKA med ut. Han är så söt när han gör detta så man känner sig nästan taskig när man försöker förklara för honom att vi måste lämna benet hemma tills vi kommer tillbaka.

När man senare är på väg hem från promenaden, då ska ni veta att det blir draghund av Buster, för hemåt ska det OCH fort!! Väl hemma rusar han (som om det vore på liv och död) till sitt allra käraste ben och lägger sig och tuggar på det som om det så var det sista han gör =).