Busters första bästis han hade när han flytta till oss var Habi, en rottis/schäfer blandning. Han var en riktig knasboll som var igång dygnet runt och Buster var hans stora idol. De lattja ihop så gott som dagligen. Kommer ihåg en gång när Habis ägare (My) och Habi Habi skulle sova över, det slutade med att hon fick hålla i honom så han skulle lugna ner sig och somna för han var så glad och sprallig. Till och med Buster tyckte att det var jobbigt till slut *asgarv*.

Tyvärr så finns inte Habi med oss längre men han finns alltid i våra tankar =)

När jag fortfarnde bodde hemma skaffade jag kaniner mot mina föräldrars vilja. De fick absolut inte komma in i huset utan skulle bli utekaniner, Sagt och gjort, de fick vara ute och det var inga problem. Ganska fort smälte både min mamma och främst pappa (som definintivt var emot allt vad husdjur heter) inför dessa små liv. Detta resulterade i att vi (på pappas initiativ) byggde en hel inhägnad till Duracell och Dagny, som de hette.

Och det var ingen vanlig liten inhägnad utan vi snackar 6 kvadrat till 2 små dvärgkaniner a´1,5 kg st. Och som om inte det var nog tyckte min pappa att det var lite väl lite, så under dagtid fick de även vara ute i hela trädgården och ibland inne hos grannarna.

Till Busters förtret så ville de aldrig leka med honom (jag undrar varför *asgarv*). Men den som väntar på nåt gott....