Den jag kunde va

skriven av Mikael Wiehe

Över vida oceaner
emot fjärran horisonter
över hav och kontinenter
genom skymningar och dagrar
har vi färdats med varandra

Vi har vandrat samma vägar
Vi har burit samma bördor
Vi har sett mot samma stjärnor
Vi har sjungit samma sånger
Vi har delat samma drömmar

Du är med mej vart jag går
Genom månader och år
Du är med mej alla dar
Du är med mej vart jag far
Du är den, jag kunde va

Som broar över djupen
som skuggor under träden
som eldarna i natten
som stigar genom snåren
har vi varit för varandra

Vi har delat samma minnen
Vi har burit samma längtan
Vi har sett med samma ögon
Vi har trott på samma löften
Vi har stått på samma sida

Du är med mej…

Och ingenting kan splittra oss
och ingenting kan söndra oss
och ingenting kan slita oss isär
Och ingenting kan få oss
att överge varann
Stormar kanske tystar oss
Skuggor kanske slukar oss
Sorger kanske tvingar oss på knä
Men ingenting i världen
kan lösa våra band

Jag är med dej vart du går

Genom månader och år

Jag är med dej alla dar

Jag är med dej vart du far

Du är den, jag kunde va

Du är med mej…

Du är med mej där jag är
Du är med mej vart jag ser
Du är med mej alla dar
Du är med mej vart jag far
Du är den, jag kunde va

Idag är det som ni alla vet Luciadagen och då ska man självklart ha glitter i håret   

Det var en nära-döden-upplevelse i slutet på förra veckan när Röda Faran bestämde sig för att få hjärtstopp. Batteriet hade gjort sitt och det gick inte att få kontakt med Röda Faran.

Efter en liten sväng på skroten kom jag hem med ett nästan nytt batteri och efter en hjärttransplantation (läs batteribyte) helt själv var Röda Faran som ny och jag kände att framtiden var ljus igen