I helgen har Buster och jag varit hos Camilla och Alice. Camillas kille var på fisketur med ett par polare så då skulle vi ha tjejhelg (med undantag för Buster då). Vi börja med att åka och storhandla massa och fyllde upp bilen till max!! Väl hemma käka vi tacos (bildbevis på Alice kommer senare) och hade målarstund. Sen blev det en promenad i regnet och det var mäkta uppskattat av Alice som fick plaska i ALLA vattenpölar =O).

När Alice hade lagts för kvällen så käkade ja och Camilla godis och kolla på TV - skönt! Kom i säng vid tolv och upp halv åtta när Alice vakna. Hon titta lite konstigt på mig när hon vakna eftersom jag inte var lik pappa *asgarv*. Sen fick hon syn på Buster och då var det inget annat som gällde =O).

Efter frukost var det dags för ännu en regnpromenad och denna gång regnade det ännu mer, så vi var dyngsura när vi kom in!!

Efter lunch och siesta för Alice så bakade Camilla bullar som vi sedan åt när Alice hade vaknat - mums!!!

Nu har Lelle varit så himla duktig att fixa ihop ett helt klipp på Buster när han "bråkar" med den livsfarliga navkapseln som jag skrev om i ett tidigare inlägg.

...förlåt, Buster menar jag såklart.

Ibland undrar jag om jag inte har fått en ko istället för en rottis?!

Han har en benägenhet att ställa sig i ett grässnår och börja beta som en ko. Idag var vi uppe i vår hundrastgård och där finns det en enda gräsplätt, resten är lite blåbärssnår och jordig mark.

De flesta hundar hade nog gladeligen rusat runt och härjat, men inte Buster nej... han ställer sig vid sin lilla gräsplätt och mumsar på i lagom takt. För precis som tjuren Ferdinand så leker han gärna inte med de andra utan han "trivs bättre här, där jag äta mitt gräs" =O)

...a.k.a. Buster!!! Här är ett axplock bilder från dagens skogspromenad =O)

Äntligen ringde hon, vetten Eva. Hon tyckte att det var bra att jag börjat med kortisonsalvan i Busters ögon på en gång. Nu har vi gjort ett försök för att se om han klarar sig utan kortison, men vet nu att sådant är inte fallet. Då får vi helt enkelt köra på med det som funkar så Buster ska slippa ha besvär. Ska däremot prova en till salva som ska vara bra för hornhinnan och förhoppningsvis ta bort det gråa han har i ögonen, eller iaf stoppa att det sprids.

Ska återkomma till Eva om en månad och berätta hur det har gått.

Känns skönt att jag inte hade gjort något fel som börjat med kortisonet igen, utan att min magkänsla hade rätt =O)

Idag kom Camilla förbi på morgonen när hon varit och lämnat Alice på dagis. Efter att jag släpat mig upp ur sängen och käkat frulle så gick vi ut med Buster och handlade lite varor till vårat bakprojekt.

Väl hemma satte vi igång med muffinssmeten, Camilla fick röra runt medan jag hällde i allt - snacka om teamwork!

När vi sen skulle hälla upp smeten i formarna så hällde jag bara upp till mitten för att muffinsarna skulle ha plats att svälla lite. Men nej nej, Camilla tyckte jag skulle hälla i mer, så jag gjorde snällt som hon sa.... resultatet kan ni ju själva se nedan (dvs de svällde och rann över kanterna och fick därmed väldigt karakterisktiska former *asgarv*)

Hur som helst, när de väl hade svalnat så hade vi på glasyr och strössel, mums!!  Och jag kan lova att även om de ser lite konstiga ut så smakar de iaf jättegott =O)

För ett par veckor sedan var Camilla och jag på promenad med Buster. Vi knallade på som vanligt och gick och pratade. Buster gick iväg en liten bit för att nosa i en dunge. Plötsligt studsar han tillbaka en halvmeter precis som att han blivit stucken på något. Jag märker att han är väldigt intresserad av vad det nu än var som fanns i gräset så jag liksom frågar Buster vad det var för något och han försöker sig fram igen men studsar tillbaka lika snabbt. Då går jag fram lite för att kolla vad det är för något. Döm om min förvåning när jag får se vad det hemska monstret är för något - jo en trasig navkapsel *asgarvar*. Buster försöker hela tiden lista ut vad det är, genom att halvt liggande på backen, smyga sig fram mot monstret. Med tassarna försöker han sen nudda den men när han gör det och navkapseln rör sig, hoppar han en meter tillbaka!! Av ren frustration övergår han till att börja skälla på monstret och försöka bita tag i det, men precis som tidigare så är det ju skitläskigt när det rör sig så han hoppar en meter tillbaka hela tiden...haha...

Efter ca 10 min av hysteriska skrattanfall från mig och Camilla och Buster började bli trött så bestämde jag mig för att gå fram till monstret och ta upp det och visa Buster att det inte var så farligt. Han var inte övertygad till en början men efter ett tag insåg han att det inte var så farligt, så resten av promenaden gick han med den trasiga navkapseln i munnen med huvudet högt =O)

Camilla har filmat delar av händelsen, så jag ska bara klippa ihop det och lägga ut det på youtube =O). Återkommer när jag ordnat det.