...det är Buster det. Han var alldeles till sig när jag begav mig ut i kylan och skogen för att lägga spår - och han fick inte följa med!!! Katastrof, enligt honom *asgarv*. Men tillslut när det var dags för att ta spåret då stack han som en avlöning. Han var lite lugn de första 10-20 m, men sen drog han. Han följde spåret till en början men sen tog han en egen väg för att fånga upp det på slutet och hitta fram till den underbara skanken . Han brukar vara mycket noggrannare i spåret men inte idag. Fast som sagt, han kom ju faktiskt fram till målet och det är ju det som är meningen (även om matte skulle vilja att han var lite mer noggrann).

När vi kom hem låg Buster som fastklistrad i sin säng med skanken och nåde den som kom för nära, då var det onda ögat och ett dovt avgrundsmorr som mötte en .

Hela skanken gick ner med hull och hår och sedan maten, som för dagen var spetsad med blod, och 10 min senare kom allting upp igen hahaha! Man riktigt såg på Buster att han tyckte inte alls att det va kul att få upp allt det goda som han lyckats få i sig, stackarn. Men men det är sånt som händer...

En lycklig Buster med sitt "offer"

hahaha...lite skämtsamt så har jag skapat ett litet monster. Just nu står det blod och skank på tining på köksbänken. Detta har fått Buster att gå i taket!!! Han piper och springer fram och tillbaka mellan köket coh vardagsrummet och försöker för allt han är värd att få min uppmärksamhet *asgarv*. 

Jag tänkte trotsa min lilla förkylning (som vägrar att bryta ut helt) och ge mig ut i spårskogen imorn för Busters skull. Vi får se hur det går, jag återkommer