Idag har jag äntligen tagit mig tid att baka lite pepparkakor. Hade en vision om att orka dekorera alla pepparkakor men det blev inte så... orkade inte fixa mer än hälften, men det är bättre än inget. Dessutom blev det bara färre och färre pepparkakor och Fredrik envisades med att äta upp fler och fler av dem  .

Idag gick jag ut och la ett blodspår till Buster, som jag hade tänkt att ta innan det blev mörkt...trodde jag ja *ler*. Tiden gick och plötsligt var klockan halv fem och det var nästintill kolsvart ute. Ja ja, det var ju bara att ta sig i kragen och ge sig ut i mörkret och hoppas på det bästa. Det började med att jag inte hittade början av spåret. För dom som känner mig så vet ni att jag har världens sämsta lokalsinne eller rättare sagt icke befintligt *asgarv*. Efter mycket om och men så hittade jag iaf fram till starten och kunde lokalisera den första snitseln som jag placerat ut (de andra får jag leta efter imorgon). Hur som helst så for Buster iväg och jag efter. Det fina spåret som jag lagt och kunde se när det var ljust ute fanns inte att se nu när det var kolsvart, så det var bara att lita på jycken att han skulle hitta fram. 

Jag hade lagt ett lite halvsvårt spår som gick genom en ganska tätbevuxen terräng där massa djur sprungit (det syntes på alla spår). Efter en del utsvävningar och korsande fram och tillbaka var vi iaf framme vid slutet där skanken låg. Men Buster fortsatte 2 meter till och hittade en plats som luktade jättegott, så det slutade med att jag fick dra fram honom till skanken och då vaknade han upp ur sin "dvala" och tog skanken med hull och hår  .