Det finns en bro som forbinder Himlen med Jorden. Den kallas för Regnbågsbron på grund av dess många färger. Alldeles bredvid Regnbågsbron ligger ett land med vattendrag, kullar och dalar med mjukt, friskt gräs.
När ett älskat husdjur dör kommer det till denna plats. Där finns alltid mat och vatten och varmt vårväder. Dom gamla och svaga djuren blir unga igen. Dom som blivit skadade blir hela igen. De leker med varandra hela dagarna.
Men det är en sak som saknas. De är inte tillsammans med den speciella person som älskade dem på Jorden. Så varje dag springer de runt och leker tills en dag kommer. Då de plötsligt slutar leka och tittar upp. Deras nosar sniffar, öronen spetsas och blicken skärps och plötsligt lösgör sig en från gruppen.
Du har blivit upptäckt och när du och din speciella vän möts, samsas ni i en glädjefylld omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker det älskade huvudet och du tittar än en gång i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv men aldrig i ditt hjärta.
Sedan går ni över Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas.
Frida
1 augusti 2010 11:55
Åh nej.... Jag hoppas hoppas så innerligt att det inte är Buster som vandrat vidare...
Ont i magen...
Kram på dig!
http://www.deveritas.se
Karolina
2 augusti 2010 10:34
Usch, nu knöt det sig i magen :-( Hoppas verkligen att det inte är finaste Buster.
Kram
Maria
3 augusti 2010 07:11
ingen har haft det bättre än Buster, vilket toppen liv helt enkelt. Att sedan försvinna snabbt som fasen, ja det är hemskt för alla utom för Buster. Tycker så synd om dig Kristin! stor stor kram från oss
Sofia
5 augusti 2010 00:34
Himlen är oskyldigt blå.
Det djupaste hav likaså.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
det rår inte stjärnorna för.
Jag vet hur det känns.
När broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat oss in i en vrå
är himlen så oskyldigt blå...