Ett sista ögonblick är just detta ögonblick då jag vet att detta är sista inlägget i denna utmaning. Den var kul i början, men jag tyckte att det blev alldeles för mycket "djupa" ämnen. Jag vill gärna ha lite roligare och lättare ämnen, så jag är glad att detta är över nu

Ojoj, var ska jag börja... när jag var liten hade jag väldigt höga ambitioner. Varje vecka var det nåt nytt jag skulle satsa på och det var allt ifrån basket till bandy, bli flygvärdinna eller ryttare och det jag mest av allt ville bli var skådespelerska i Hollywood och vinna massa Oscars och bli rik och berömd. 

Jag har lagt de flesta av dessa planer på hyllan. Nog för att jag gärna skulle vilja bli rik och berömd, men det är ju inte allt här i världen. Jag är istället rik på kärlek, har ett jobb jag trivs med och bland mina vänner är jag väl inte berömd, men de vet ju iaf vem jag är  .

Men vem vet, jag kanske satsar på en filmstjärnekarriär när jag blir pensionär hahahahaha....

Min älskade, underbara, bästaste Buster   

Åh en sån där svår igen...det finns så många fina platser, men ett ställe som ligger mig väldigt varmt om hjärtat är Runmarö i Stockholms skärgård.

Där har jag spenderat enormt mycket tid, mest på somrarna men även vintrarna, då vi hade sommarställe där.

Stockholms skärgård är ju sååå vackert och här kommer en bild på bryggan (Styrsviks brygga) med den lokala krogen.

Jag har väl precis som många andra en hel del rädslor, det är allt ifrån att jag är rädd för smärta, rädd för mörker, rädd för spöken, rädd för att dö, men inget av detta stör ju min vardag.

Men en sak som är min riktigt stora rädsla är sjögräs!!! Eller nja kanke inte riktigt fast ändå... jag har inget problem att se sjögräs eller känna på det med händerna. Men att simma och veta att det finns sjögräs nedanför mig som kan ta tag i mina fötter och dra ner mig. Detta problem gör att jag knappt badar varken hemma i Sverige eller ens utomlands. Jag kan vara ute på 4-5 meters djup och ser jag att det ligger lite sjögräs på botten så försöker jag mer eller mindre gå på vattnet.

Ibland kan det vara lite jobbigt att se det på TV också, speciellt när man ser folk som simmar genom det ...usch och fy!!!

Nu i helgen har jag varit på resande fot och för första gången köpte jag en sån där "rese-kudde" som man blåser upp. Jag har flugit fram och tillbaka hela mitt liv men aldrig haft en tanke på att skaffa mig en sån, men nu när jag gjort det är jag ganska glad. Vet inte om det beror på att jag börjar bli gammal *hihi*

Funkar ganska bra, fast efter ett tag märker man att luften börjar sina lite...

Ja det här var ju inte så svårt... det är nästan lättare att säga vad jag inte gråter för...

Jag gråter när jag ser ledsamma filmer och lyckliga filmer, till och med rena komedier kan han nånting litet som får tårkanalerna att sätta fart.

Jag gråter när folk föds och när dom dör, jag gråter när andra gråter och ibland när andra skrattar... ja listan kan göras lång...