Igår la jag ut ett spår till Diza som hon har fått ta idag. Det gick väl sådär... men det var jag beredd på! Jag la ut spåret igår vid 13:30-tiden i en skog som är ganska så "välbesökt" av såväl 2-benta som 4-benta, med massa stigar hit och dit. Nu vid 12:30-tiden tog vi oss ut i skogen och det hela började med att när vi skulle upp i skogen så hörde jag ett rassel i en buske och tänkte att det var väl bara en stor fågel, inget konstigt med det. Men Diza fick en väldig fart och ett ruskigt intresse för denna "fågel" som visade sig vara en katt som klättrade för livet för att ta sig upp i ett träd. Stackars lilla katt... men men... efter mycket om och men och övertalande från min sida, så fick jag med mig Diza till det riktiga uppdraget för dagen - spåret!

Det gick superfint i början och en liten lov vid andra vinkeln...men när vi kom till tredje vinkeln blev det plötsligt knepigt... hon for runt, runt och fram och tillbaka innan jag tillslut fick hjälpa till på traven. Sen bar det av igen en bit innnan det helt slog slint både för henne och mig. Diza for åt alla håll och kanter och jag mindes inte var jag hade gått så jag lät Diza springa mer eller mindre fritt och leta medan jag själv försökte lokalisera den sista vimpeln. 

Tillslut hittade vi fram och då var lyckan gjord! 

Nästa gång blir det ett spår som legat inte fullt så länge och i en mer avskild skog, då borde vi klara av det lite bättre  

Lilla katten som klamrar sig fast i trädet

Lycka är en älgskank!!