Häromdan kom Nathalie förbi med sin nya hund, sheltien Wille. Jag hade varit ute och gått med Buster och sett till att han skulle vara lite uttröttad innan lillkillen kom. 

Hade även pratat med Nathalie om hur vi skulle göra; vi går lite tillsammans ute och låter dem inte hälsa på en gång etc... sagt och gjort, Buster och jag gick för att möta dem vid bussen och allt var frid och fröjd. Men så plötsligt fick Buster nos på den lille och vilddjuret i honom vaknade *asg*. Den lugna, avslappnade Buster jag just hade haft i kopplet förvandlades till en vild unghingst som för första gången skulle ha på sig en grimma. Han fullkomligt studsade vid sidan om mig och pep värre än en stucken gris.

När vi äntligen kom fram till porten fick dem hälsa på varandra, eller det var snarare Buster som dök på den lille stackaren...hmmm, Buster är lite socialt handikappad och vet inte riktigt hur man hälsar fint, allt är bara pang på rödbettan!! Men det gick bra iaf och vi fortsatte att låta dem hälsa inomhus. Det är tur att lille Wille är kaxig och liten, för Buster trängde in honom i ett par hörn några ggr. Men det gjorde inte Wille nåt, han smet under Buster och "högg" honom i kinderna *asg*. 

Så småningom så gav sig Buster men Wille fortsatte - han hade ju äntligen kommit in i sitt lekhumör och sprang som ett skållat troll fram och tillbaka och runt soffbordet ett par varv och försökte få gammelgubben att leka. Till slut tog leken slut och hundarna sov på varsin front