Ja det känns så iaf.

Det gör ont att sitta, ligga, stå, andas, röra mig, inte röra mig... ja i stort sett allt gör ont.

Jag har inte riktigt tid, ork eller råd med att pajja ryggen just nu. Det bara passar sig inte helt enkelt.

Ska fortsätta fundera på vad jag ska göra för att slippa detta, men det lutar ju åt att det blir ett läkarbesök och kanske en sväng till kiropraktorn. Jag är inte sugen på det och jag hoppas att detta har gått över till imorn.

Sista jag pajjade ryggen fick jag gå till sjukgymnast och det första han gjorde var att ge mig sittförbud i 2 veckor. Ja ni hörde rätt, SITTFÖRBUD!!! 2 VECKOR!!!

Vet ni hur mycket man sitter per dag egentligen? Det vet jag!

Vet ni hur dum man känner sig när man står upp på bussen fast det finns 50 sittplatser lediga? Det vet jag!

Nej jag har bestämt att detta har nog gått över till imorn. Så, då var det klart.

Nu när vi har köpt ny soffa blev det ingen i skinn för det fanns ingen som vi tyckte var snygg nog, så det fick helt enkelt bli en i tyg.

Jag hade som krav att det måste vara avtagbar klädsel för om någon råkar spilla så ska man kunna ta av allt och tvätta.

Sagt och gjort... det fanns två soffor som vi båda tyckte var snygga men det var bara en av dom som hade avtagbar klädsel. Enkel match - den soffan tar vi!!

Igår när vi stod och slet med att bygga ihop allt (läs Fredrik slet mest) så inser jag ju jävligt snabbt att det här med avtagbar klädsel är lite av en lögn. Visst går det att ta av klädseln från alla soffkuddar MEN om man vill få bort klädseln från själva "stommen", ja då måste man montera isär soffan. PÅ RIKTIGT!!!

Jag säger bara det - gud nåde den som spiller på något annat än soffkuddarna...

... det här med att TV-serier slutar. Och då menar jag inte bara säsongsavslutning utan verkligen slutar. För alltid.

Har precis kollat på sista avsnittet (dubbelavsnitt) av Desperate Housewives och visst var det både fina och sorgliga stunder som gjorde mig minst sagt tårögd. Men jag inser att jag verkligen kommer att sakna den här serien och framförallt karaktärerna.

Det låter förmodligen helknäppt att tycka så här om nåt som inte är på riktigt och det är det väl också, men ändå kan jag inte sluta tycka att det är lite sorgligt...